AnnaKarins stora resa
När de hade kommit halvvägs var det över 5 mil kvar, men det var inga problem när knäna bar.
AnnaKarin hade haft ont i knät sedan 2009. Efter ett besök hos läkaren konstaterades det att knäartros var orsaken till smärtan, en sjukdom som gör det väldigt besvärligt att leva ett aktivt liv.
- Man känner sig väldigt handikappad när man inte kan gå ordentligt, när man inte kan förflytta sig som man vill.
AnnaKarin samrådde med läkaren och beslutade sig för att operera knät. De flesta med knäartros behöver inte opereras, det finns mycket man kan göra för att leva ett ganska normalt liv trots sjukdomen. För cirka 10 % blir smärtan så pass outhärdlig och livskvaliteten så begränsad att en operation blir nödvändig.
AnnaKarin opererades i Trelleborg i januari 2011 med lyckat resultat.
- Min väninna Lisel kom och hälsade på mig på sjukhuset. Hon sade att nu när mitt knä snart är bra kan vi hitta på något roligt. Hon föreslog en pilgrimsvandring i Spanien. Vi bestämde oss för att åka året därpå. Redan nu hade jag både en rolig resa att se fram emot och något som motiverade mig i min rehabilitering, som stundtals var en pärs.
I maj 2012 flyger AnnaKarin och Lisel till staden Sarria där vandringen tar sin början. Vandringens mål är Santiago de Compostela, en av Europas viktigaste vallfartsorter. På steniga stigar genom berg och skog, toppar och dalar, spanska landskap. Sida vid sida av turister såväl som hängivna pilgrimer från länder som Norge, USA och Irland. Vandringen på pilgrimsleden är uppdelad i olika sträckor för var dag. När man gått dagsträckan väntar ett hotell med skön säng och välbehövlig mat och dryck. Förutom dessa dagliga turer ägnade sig AnnaKarin åt sin vanliga knäträning.
- Jag hade inga bekymmer med knät under resan. Det gick jättebra.
För att få papper som intygar att man gått den heliga rutten måste man avverka minst 10 mil. Det hade AnnaKarin och Lisel gjort med råge när de väl äntrade Santiago de Compostela.
- Efter en nästan 12 mil lång vandring kom vi till slut fram till katedralen. Här satt vi tillsammans med pilgrimer och andra vandrare. En kvinna sjöng vacker entonig sång som fyllde hela katedralen.
- Jag är väldigt nöjd med operationen och all vård jag har fått. Jag rör mig nu utan problem, även om jag hoppar över knäböjsövningarna på gympapassen. Men jag kan ta mig dit jag vill utan smärta och det är det absolut viktigaste.
Apropå beslutet om att operera sig säger AnnaKarin:
- Jag tycker att det är viktigt att man inser sitt eget ansvar, man gör det ju på eget bevåg. Det är även viktigt att man håller igång. Jag gjorde allt vad jag kunde, jag gick på artrosskola och testade all möjlig fysisk aktivitet. Men vad gör man inte för att skapa en bra livskvalitet?